Hopplist-ramar

Vi nytillverkar och restaurerar hopplistramar.
Hopplisten har sitt ursprung i södra Tyskland under tidigt 1600-tal men i och med dess stigande popularitet spreds tillverkningen sedan runt i Europa och några decennier senare hade det nått Holland och det Flamländska området som idag kanske är den region som mest förknippas med denna typ av ramtillverkning.

Påbyggnad av listverk på hopplistram.
Handskärning av vågmönster till hopplisram
Trären hopplistram under tillverkning.

Det finns faktiskt två huvudsakliga typer av det som kallas "hopplister", dels de listverk med en profilering som förskjuts upp och ned, där han kan säga att den hoppar upp och ned, där av beteckningen hopplist.
Den andra varianten - flamlist, har sin profilering förskjuten fram och tillbaka i sidled och bildar således ett slags vågmönster.

Handskuren dekor, vågmönster på rundstav till hopplistram.

Vi tillverkar inte hopplisterna själva utan bygger bara ihop själva ramarna med hjälp av listverken. Däremot kan vi handskära en del varianter av flamlister och diverse modeller av de enklare listmönstren. Kortare bitar av hopplist kan också handskäras vid restaurering av skadade lister.

Nytillverkad hopplistram i tidig 1600-tals modell

Nytillverkad hopplistram för olja på duk av Louise Wik.
En tidig modell av hopplistram som inspirerats från den Flamländska senrenässansens ramar.
Ramstomme i furu med uppbyggd profil av hopplister och skurna dekordetaljer. Svartmålad och förgylld med bladguld.

Handgjord hopplistram med intrikat listverk

En lite speciell modell av hopplistram med väldigt intrikat slät profilering på ramsidornas mittpartier. Tysk förlaga från 1600-talet

Den här ramen är nytillverkad för ett sydtyskt eller österrikisk stadsmotiv. 1800-tal

Nytillverkad hopplistram i klassiskt utförande

En nytillverkad hopplistram för vinterlandskap med väderkvarn.

En liten flamlistram

Liten charmig nytillverkad hopplistram för liten oljemålning med skepp i hamn.

Antik restaurerad hopplistram

Antik hopplistram.
Denna ram behövde lite konserveringsarbete då vissa listverk var lösa. Förgyllningen var näst intill borttvättad och endast små fragment kunde återfinnas men de gav ändå tillräcklig handledning till vilka partier som skulle ha förgyllning.
Efter retuscheringsförgyllningen så patinerades ytorna för att åstadkomma en återskapad väl bevarad originalyta.