Enkla träramar till Porträtt-serie av Louise Wik.
Exempel på hur ibland mindre är mer. Genom över 25 års yrkeserfarenhet som rammakare kan jag konstatera att folk oftast är överdrivet rädda för breda ramar och som resultat blir balansen mellan måleriets uttryck och ram haltande. Men i fallet med dessa utsökta porträtt så kommer de mer till sin rätt med dessa smäckra ramar. Deras avskalade inramning till de stilistiskt rena porträtten bidrar till att förstärka det nakna och äkta uttrycket hos personerna.
Även om dessa målningar till synes ser ut att vara exakt likadana i sina färger så är två av den lite rödare i sina nyanser än de andra två. Så trots att vi ville att ramarna skulle ha en synlig träyta och ådring så valde vi att använda oss av två olika träslag och på så vis accentuera nyanserna i målningarnas kolorit. Valet föll på lätt gråbetsad björk till de ljusa ramarna och det rödfärgade träslaget Jatoba till de mörkare ramarna.
Konstnären ville inte ha en överfalsad ram utan ville att man skulle se canvasens kanter och hörn så vi gjorde en s.k. lådram-profil, målningen vilar på ramens bottenkant och lämnar då ett mellanrum mellan canvasens kanter och den synliga ramlisten. På detta vis blir även mellanrummet och dess skugga en effektfull del av inramningen.
För att ytterligare ge kvalité och karaktär till inramningen slitsades ramarna i hörnen. Slitsarnas synliga ändträ förhöjer intrycket av dessa till synes enkla listerna och visar på hantverket en omsorg vid inramningen.
