Uppdraget var att skära en kopia av Vasaskeppets kanonportar så det är både lejonmaskaronen samt själva luckan, även om luckan gjurdes betydligt tunnare än originalet.

Jag började med att modellera upp lejonhuvudet skalmässigt i lera för att skapa mig en verklig uppfattning om volymen och detaljerna utifrån de bilder som jag hade till mitt förfogande.

Efter att modellen i lera var klar gjorde jag också ett besök på Vasamuseet för att kontrollera att det hade rätt form och känsla innan jag började med träarbetet.
Stort tack till Vasamuseet som ställde upp med så kort varsel och lät mig komma in och jämföra orginalet med min modell.

 

När skärningen var klar lät jag sandblästra både huvudet och den bakomliggande luckan för att återskapa det ålderdomliga och slitna uttrycket i träet, därefter betsas de båda in i svarta och bruna nyanser, oljas med linolja och slutligen patineras allt med träklubba, kedjor, vax och pigment.


Ursprungligen tillverkades Vasaskeppets maskaroner av lind eller ek samt ett fåtal i furu. De limmades ihop av 3 eller 4 trästycken innan de skars.
48 stycken har upphittats och alla har lite olika utseende och karraktär även om det finns två huvudtyper av lejonhuvud. Detta antyder att minst två träbildhuggare har varit inblandade i tillverkningen, den ena är med stor sannorlikhet Mårten Redtmer.


Undersökningar visar att lejonmaskaronerna har varit målade i gult med vita ögon och tänder samt med rött gap.
Kanonporten, själva luckan, som lejonmaskaronen är monterad på har varit rödmålad.